Ett saftglas.
Det kliade på Carro överallt, det var som om alla mygg hade anfallit på en och samma gång. Djävulsk klåda. Elisa var helt lugn och så där jävla harmonisk som bara hon kan med strålande guldbrun hy och bländande leende.
- Vad har du gjort idag då? Förutom att solat så jag får skämmas för att jag sitter inne.
- Det har varit jätte stressigt idag. Har fixat naglarna och sånt där, sa Elisa och tog upp ett till av alla lippgloss som på henne var perfekta men på Carro helt fel. Onaturligt. Jag har väl försökt läsa lite också men jag fattar inget av det, det är så drygt. Sen var jag en vända till parken och bryggan med dom andra.
- Lugn? Carro tänkte att deras pararella universum verkligen var pararella och inte ett och samma. Elisa var den enda som kunde komma undan med att säga att hon haft en stressig dag och sedan räkna upp sånt som andra räknar som lyx.
- Du, Ca, jag har fått en idé, vad säger du om jag säger att vi åker bort i helgen?
Helgen är full tänkte Carro, full av plågsam solning för att hinna ikapp dig men annars är det lugnt. Hurså?
- Jag tänkte att vi kunde sammla alla och göra sånt där vi gjorde förut, du vet, typ fika i massa timmar, prata framtid och så. Och kanske ta en tur till lekparken och gunga du vet, vara lite vildare som förut.
Vilda, galna och frisläppta var förut, det är inte nu ville Carro säga men det gick inte för när Elisa bestämt något så var det så.
- Vi kör. Bort från verkligheten och tillbaka till då. Eller hur?
Bra skrivit tycker jag=)