När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det måste vara mig det är fel på. Jag har ju allt jag vill ha och varför ska jag då vara irriterad och skapa ännu mer irritation? Att bara få vara jag borde vara enklare, när blev jag sån här? Sån där person som har mungioprna neråt, svarta ögon och som spottar elaka ord, konstant utan att hejda mig. Alla flyttar och jag vill gripa tag i tiden, men det går inte, tiden slinker emellan, den borde förstå att den ska stanna upp ett tag och landa.