När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Så har jag packat det sista, nästan. Min packning växer, klänningar dominerar väskan och ändå känns det som om jag inte har rätt kläder med mig. Men, på semestern får man faktiskt se ut lite hur man vill. Lite Pippi- stil passar dit vi ska. Jag längtar och väntar. Väntar till kl blir 01.30 och vi rullar iväg. Men först, först middag och sömn. 

Mot Gotland. 

 

http://www.destinationgotland.se/dg/farja/tillf_info.asp

Känns en aning typiskt. Min botade färjerädsla är plötsligt tillbaka. Hur är det ens möjligt att de har kolliderat? Kanske krocken medför sig lite sol, hoppas på det.

Min dag idag. Min Emma-dag. Grattis.

Går in i första riktiga semesterveckan. Underbart. Om det inte var regn. Om det var sol. Så jag åker hemhem en stund, laddar inför torsdag och tänker att det är rätt häftigt att komma på intervju. Första gången jag skickar in något och så kommer jag till livestunden. Det räcker för mig egentligen, bara vetskapen om att ha kommit lite längre än de andra. Så nu läser jag, funderar och ska skissa på vad jag vill. Med allt. Visa det bästa av idéer. Inte halvdant utan fullt ut ska jag försöka för annars ångrar jag mig om jag inte satsar fullt och faller. Bättre hoppa högst och ramla. Något sånt. Och allt kommer gå bra bara jag får lite sol. Lite gyllene hy och stora glasögon. Längtan till Gotland bara växer.

Det är som ett myggbett; irriterande, kliar och skaver. Fast i hela kroppen. Mitt huvud dunkar. Det är suddigt. I kanterna i alltet. Och mest av allt vill jag ha stunderna. Inte släppa taget utan hålla fast. Det har varit nog med förluster det är dags för vinst. När blir hoppet för stort? Kanske samtidigt som modet dör ut. Om modet är störst får hoppet inget utrymme och kanske är det då det sker. Jag vill bestämma. Jag vill inte bläddra igen och upptäcka att om natten finns det ingen där. Orka presentera sig och börja från noll. Nej. Tur att jag har kärleken. Den största, den bäste. Av alla. Men vänskapen är saknad och styr skeppet. Kanske jag försvann i mängden. Tråkigt. Det är liksom inte vi.

Och bitterheten den tär ännu en dag. Imorgon ska jag sola, sola i min egen munterhet för imorgon kväll är det semster. Så det så.  

Vi borde se den. Jag tror på det här. Som en modern Sällskapsresa.

Det är två dagar kvar till semestern, så här vill jag spendera den. Fast med bikini.