När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Tror det var den första. Det var trevligt, och en si så där lagom stämning, lite lek och lite skratt. Jag blir irriterad på så mycket men orden börjar sina, jag tror dagens simmtur kommer hjälpa och om den inte gör det ropar jag snart. Blundar och stänger igen. Som på reklamen. Vänner som förändras, förvandlas och vänder sig om, jag är less på det. Det kan inte bara vara en envägskommunikation. Och alla verkar skylla det på mig. Jag är trött på att det är jag som är felet, vad är det(?) hur skulle jag kunna finnas så som jag vill när allt jag vill är att sova länge, sova ut.