När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Östersund var kall men ändå värmande. Återkomsten söderut var kylig och idag isig. Lördagen med Clara var fantastisk,

Klickar tillbaka och visst är det sig likt. Februari och jag är tätt förföljd av sjukdom. Kanske sitter en del av det just nu i huvudet och magen men ändå. Större fötter eller mer tyng i 39:orna. Vi följde vårens intåg i vassen förra året. I år följer jag fågelkvittret. Allt vore underbart om det inte vore för bristen på omod, om det nu är ett ord. Allt går inte att sortera i mappar och då snurrar det istället.

Alla hjärtans helg var en helg jag lägtat efter, precis allt. Känndes ganska fantastiskt att säga under förmiddagsfikat att min hjärtanes dag var precis lagom, min vardag är rosaskimmrande och faktisk fylld av avund från andra, det tror jag. Och inte nog med det, Claras besked igår kväll förgyllde helgen ytterligare, hon behövs närmare.

Blir många mil denna vecka. Östersund. Mitt i allt kaos känns det skönt att packa ihop ett tag.

Så har jag tagit ett bra beslut. I sommar ska jag ägna mig åt det bästa jag vet, globaliseringen och dess följder. Har hittat två sommarkurser jag tänker komplettera min färdiga examen med, underbart suveränt. I hängmattan med en bok, på stranden med viktig lektyr.