När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Blev ingen nattvistelse men däremot hann jag med en timmes sömn innan middagen. Suveränt skönt. Några timmar musik och bilåkande i bäckmörker är jag hemma här igen och försöker göra som alltid allt samtidigt. Det var en bra repetition idag, mysig. Vi mötte blickar och skrattade åt små slingor, åt det som varit och aldrig blir igen. Hur vi båda på varsitt håll nynnar med och fyller i där vi är vana vid det gammla, sommaren då vi sjöng våra melodifestivalsstämmor i bussen -kanske det bästa sommarminnet någonsin. Nattuggleriet måste få ett slut, det funkar inte längre. Sömnbristen är gigantisk.