När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Kanske det är dags för en vitamininjektion, har liksom tappat lusten till det mesta. Dagarna är oändligt långa men samtidigt alldels för korta. Helgerna är överbokade och allt jag vill är att bege mig, Uppsala och Göteborg. Förstår inte hur jag ska stå ut, första lediga helgen är nr 1 i oktober, då måste jag tuffa vidare. Sen är det i princip jämntjockt resten av den månaden och sedan tar panikmånaden över, november som mest kommer spenderas på resande fot med jobb. December är alldeles för fjärran för att ens ägna en tanke åt. Bränner mig på tungan och plöstligt gör det ont när jag jag går runt och gör mina tungövningar för att få mer fart på spelandet. Ticke-ticke. Konstiga nummer som ringer både dag och natt, fattar inte, inte ens hitta fattar vad det är. Födelsedagsfester krockar med varandra, vill räcka till men når inte hela vägen. Handlar innan jag tänker. Det här är inte jag. Jag är struktur i blodet och planeringsfreek uti fingerspetsarna men inte nu, nu handlar det istället om att fly mörkret och sen får jag väl ta konsekvenserna, eventuellt.