När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Känns som om jag borde skriva något om helgen. Önskar att jag kunde skriva rad efter rad om hur trevligt det var. Det kan jag, om förfesten som var en resa tillbaka i tiden. Johanna och jag, alla dom andra. Men någonstanns där tar det stopp. Fragment, ytterst suddiga skapar mina delar av helheten. Pinsamt. Ytterst oansvarigt men förbannat skönt. Total dimma och visst var det kul, det jag minns var suveränt. Kanske saker och ting varit annorlunda om rosévinet inte varit så underbart gott, men, även mestadels förnuftiga människor får ibland sväva. Inspark 08 och jag borde inte ens ha varit där. Jag borde gått hem. Klänningen var vit även dagen efter och det i sig är positivt, lika så att pengarna var kvar precis lika mycket/få som när jag packade tidigare på kvällen. Till och med sminket var borttaget innan sömnen, mycket ansvarsfullt eller helt enkelt en inrutad handling(?) Aldrig mer var tanken igår. Men nu börjar jag få lite mer distans till det, mer mat i magen och några timmars mera sömn så funderar jag. Nu är helgerna uppbokade, kanske var det därför som jag passade på. Jag vet inte, kanske är det bäst att inte veta och ibland bara handla i stundens hetta, eller törst, kanske i total sinnesförvirring.


Jag tränade på att ta lagbilder inför nästa helg.