När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Som en istapp på en varm rygg. Det är skönt samtidigt som det ilar genom hela kroppen av ilska.

Som att få en sticka i fingret. Det gör lika ont att ha den kvar som att genomlida utdragningen.

Som att placera kalla fötter i ett varmt bad. Det gör ont men efteråt är det ok.

Som att ta blodprov. Pulsen stiger liksom tårarna men när det väl är över, då är det över.

Som att rycka av ett plåster långsamt. När plåstret väl är av är huden öm.

Man tror man är förberedd men, inte.

Man tror att man inte bryr sig men, jo.

Man tror på hoppet, tills hoppet inte kan existera.

Världen är mindre än jag tror.

Människor är inte de jag önskar.  

Du tog mitt namn också. I alla fall nästan.

Det är då Clara sjunger från kusten i mitt öra. Jag skriver med guldpenna i kalendern och längtar