När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Körde i dimma och mörker till jobbet och nu när snart hemgång nalkas är det nästan samma läge igen (eller så är det ångorna från min tekopp som gör att dimman verkar tätna) Grannen stack in huvudet och frågade om jag både jobbade morgonskiftet och kvällsskiftet. Nästan är väl svaret för att dra en halvlögn/nästintill sanning. Jag målar rosa på min lista och inser att det går undan just nu därför känns det här med Kina olägligt. Och i samma stund jag skriver ordet påminns jag om att även en dag nästa vecka ska ägnas åt Kina och att jag måste planera/strukturera/agera. Det jag någonstanns är bäst på men inte idag. Suverän hjälp med monterresning, perfekt uppvärmning kanske? Ny jacka idag också. Varmt, äntligen i kylan.