När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Jag smiter nu när det är möjligt. Först vara trevlig med rektor samtiidgt som teet brännde sönder min hals sedan vara trevlig åt näste storhet samtidigt som denne smaskar hästar och konstaterar att "ja det är ett svårt avgörande och kampen är ård men de gröna är nog godast, vad tycker du?"

Hemgång.