Hallongrottor och skrivkramp.
Har just sammanfattat tre timmars mötestid. Ett halvt anteckningsblock fullklottrat av kryptiska bokstäver som jag vet är mina men ändå inte kan tyda. Bokat om morgondagens möten och efter omkastningen inser jag att imorgon blir tuffare än idag. Mina axlar fortsätter skrika och tjatet hemifrån fortsätter ringa. Jag vet, jag borde men, inte just nu för just nu verkar jag vara en svamp som suger i min beröm. Dagens skörd är bland annat följande;
• Att jag har det välstädat på mitt kontor (Att någon anmärker på detta måste innebära att personen inte alls känner mig, städat det här? Icke.)
• Att jag har så trevliga framsidor på mina anteckningsblock och kalender (Egendesignat svarade jag och syftade på att jag sprungit på trevliga bilder och klippt ur dem för att sedan montera)
• Eviga tjatet om mitt hår (Fast rätt kul är det ändå att åsikterna i alla tider funnits om detta virrevarr som jag mest försöker tygla)
• Att kakorna var goda. (Till det skulle jag vilja tillägga att degen var ännu godare)
Tittar ut genom fönstret och ser till min förvåning att det banne mig är skymning. 1 oktober och det är halvmörkt innan 17. Ljusterapi börjar locka mer.
Du får åka söder ut till sthlm här är det mycket ljusare på kvällarna =)