Flingor (fast utan möjlk).
Det är fjärde sista-helgen-i-oktober-snön som faller, och fallit. Det är vackert men ändå inte. Morfar skulle ha sagt att älven står stilla under snön och att fiskarna nu snart börjar leva livet. Jag jublar över det vita men ändå inte. Det är inte som det brukar vara, det är inte sockerdricka genom kroppen. 2006 var det på söndag morgonen den 29 oktober 22 grader kallt. Vi dokumenterade demostrationen vår sista arbetsdag á en lång,lång helg. Uppfylld, upprymnd ochuppspelt av nya bekantskaper skrattade vi mest åt det ofrivilliga droppandet ur våra näsor. Nästa helg är det dags för Miljötinget 2008, kanske jag ska dit, kanske inte. Även denna gång som arbetande men, aldrig, aldrig att det kan bli som då. Aldrig lika intensivt.
Vi skulle haft återträff ikväll, eller i helgen. Vet inte hur det blir. Vad jag vet är att jag inte kan förstå hur någon vill lägga ut från hamn och bege sig ut på havet, kommer aldrig förstå vad som är det egentliga nöjet med det. Samma folk men en annan plats. En viss bitterhet har smugit sig in i blodet, mungiporna strävar ner, vill verkligen bort och stänga över helgen. Borta kommer jag vara mer än hemma under veckorna som kommer, jag längtar efter nya bekantskaper liksom hungrar.
Stockholm är fullt av nya människor :)