Mot väst.
Verklighet. Det är mycket som händer nu. Oerhört mycket. Kanske det kommer ta ett tag att landa. Vardagen är lite bättre än annars trots brännande huvudvärk. Kanske är det så enkelt; Att tillsammans har man lite roligare. Man kan inte vara underbar och älskad av alla men att försöka är att vara på väg. Kvällen för en vecka sedan var tung. Har nog inte insett det förrän då, att saker och ting är förändrade, kommer att vara annorlunda. Det känndes helt enkelt inte lika roligt längre, Jag minns ju den där kvällen förra året, det var då vi bytte nummer och sedan väntade jag på att höra telefonen.
På onsdag bär det av. Göteborg. Äntligen får jag möjlighet att träffa den jag längtar efter och saknar, saknar så att huvudet blev att dunka högre än hjärtslagen förra måndagen. Göteborg tills lördag natt, mellanlanda sedan Stockholm. Skulle vara ledig idag, det gick nästan. Försöker packa, fattar inte hur.
Att försöka vara underbar och älskad av alla låter sjukt jobbigt.