När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

En annorlunda dag men ändå precis som den brukar vara. Namnsdagsfirande och jag åt årets första ljuvligt goda jordgubbar och vaniljglass. Min dag. Mycket prat och funderingar, bubblande ilska och besvikelser, men föräldrar är kanske alltid de bästa tröstarna och deras plåster ger styrka. Tåget åkte iväg tidigt imorse och jag var helt inställd på att genomföra besöket som jag ännu inte gjort. Två veckor idag. Trots mitt stora samlade mod blev resan inte av, att nysa på morfar går inte an. Hade min gula tröja med mig i väskan ändå ifall att, morfar tycker om den bäst. Fick ändå träffa kusin från andra sidan Atlanten, konstigt, att man inte träffas på år och ändå är liksom allt detsamma, fem år är trots allt en lång tid och om det dröjer fem år tills nästa gång innebär det att jag är 27 år, kanske förändringarna då blir mer tydliga men, jag kommer nog alltid vara lilla Em.