När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Har redan varit aktiv i en timme. Magen knorrar som ett åskväder av någon fom av oro, jag känner igen symtomen den här gången, men inte kan de väl vara så igen? De säger att jag inte ska tänka på det värsta men det gör jag, det smärtar och tankarna galopperar. Snart dags att bege sig till dagens första möte. Peace&Love och planering av genomförandet av den stora marknadsundersökningen därefter återigen showdags. 200 gymnasister och så jag. Prata om livet som student, att göra ett val för framtiden. Tentapluggandet avstannar men imorgon måste nya tag tas, det  måste gå vägen, jag kan inte snubbla på mållinjen. Kanske jag gav upp för längesen, men nu har tiden hunnit ifatt och jag tänker inte ge mig, jag vet vad jag vill. Kanske det är att leka med eld.