När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Jag vinglade tillbaka. Lasse. Lasse. Lasse. Uppfylld av det bästa jag vet krampade smilegroparna och ögonen blixtrade av lycka. Korten är det mest ironiska av allt, lätt skakande hand ger inte de bästa av bilder men de bästa av stunder.

Av med tröjan och upp på scenen kom Timo. Att det är sommarens låt är det ingen tvekan om. Jag försökte hålla min sång så tyst det bara gick men stundvis tappade jag kontrollen fullständigt och kappitulerade. Och när tröjan åkte av var precis exakt en sådan stund. Du kan få mig hur lätt som helst är de vackraste av extra  speciellt när det sjungs i bar överkropp. (och ja, jag kan inte släppa bilden av gitarren mot t-shirtens forna plats, ironi och magi, och ja, jag vet, ibalnd ångrar jag allt stort för likhetnen går inte att förneka)

Kent. Kanske det inte blir svenskare. Var förvarnad om att kanske bli besviken, men icke. Varje stund varje accord var precis så fantastiskt som jag trots allt önskade. Även här var det under extra nummrens 15 minuter som jag kanske upplevde den mesta lyckan. Självfallet smärtade det stort, det var ju våra låtar men ändå, anar att tiden inte läker några sår men igår var första gången jag kunde lyssna, sjunga med och faktsikt bara njuta av minnerna som är förknippade med de där raderna. Det bästa av bästa stunder.

Det bar av hemmåt och aldrig förr har jag väl varit så nöjd som då.