Kramar.
Avskeden avlöser varandra. Igår var som beskrivet toppen men även torsdagskvällen kan sorteras in där. En lite lugnare variant men minst lika sprängande huvudvärk dagen efter vilket i och för sig kunde bero på alla känslor som bubblade och kokade. Känns lite konstigt att det är över, men nu väntar nästa steg och som vanligt snubblar jag bara vidare utan att andas och för en gångs skull är min egoism stor. Nu är det mitt som är viktigast och då får man trampa på tår och göra illa, ibland är det inte svårare än svårast. Lite mer hårdhudad och lite mindre känsla. 
Kommentarer
Postat av: Anonym
nedräkningen har startat!!!! pusssssssss soffip.
Trackback