Festivalen dag 5.
För vissa har bara festivalen börjat, medan andra, som jag, är lagomt trött när nu snart dag fem börjar. Aldrig förr har jag sett så många glada människor på ett och samma ställe. Kom på mig själv under gårdagen med att reflektera över var jag egentligen befann mig. Borlänge är förändrat, om så bara för en helg, så är Borlänge en helt ny stad där allt glöder och sprakar av positivism och om bara solen strålat lite längre på kvällskvisten så hade "utomlands-vibbarna" varit ännu starkare. Känner mig som en turist i min egen region, känslan är rätt häftig. Vi tjämpade på i rejält tempo där på slutet och kännde oss mer än nöjda med oss själva (bildbevis:)
Melissas spelning var precis så som jag hade hoppats. Att låta ännu bättre än på skiva live är för mig fantastiskt underbart. Den där nya låten som ännu inte fått någon titel var kanske det bästa jag någonsin hört. Varje ord, varje fras var precis de orden jag söker. Gömmer mig bakom mina solglasögon. Kvällen fortsatte med Jason och ja, samma sak här, att det låter som på skiva fast på riktigt är för mig ovärderligt underbart. Tyvärr missade jag paradnummret men jag anar att det var magi. Slutligen tackade gårdagen för sig, min fjärde festivaldag men egentligen festival-festivalens första dag för sig med Mando och aldrig har väl mina knätofsar dansat som då. Kurbitsen lyste ur mitt hjärta och ja, jag är banne mig stoltast av alla över att vara dalkulla. (Tjänade en 50-lapp igår när jag efter övertalan bräkte på ordentligt på klingande dalmål, hade de frågat samma sak under Mando spelningenhade jag inte ens tvekat utan gjort det naturligt) Idag väntar så Lasse, äntligen, som jag väntar, ska suga i mig varje ord. Kent ska jag också försöka orka stanna lvar för att lyssna på och jag bara hoppas, hoppas, hoppas att just min favorit spelas.
Melissas spelning var precis så som jag hade hoppats. Att låta ännu bättre än på skiva live är för mig fantastiskt underbart. Den där nya låten som ännu inte fått någon titel var kanske det bästa jag någonsin hört. Varje ord, varje fras var precis de orden jag söker. Gömmer mig bakom mina solglasögon. Kvällen fortsatte med Jason och ja, samma sak här, att det låter som på skiva fast på riktigt är för mig ovärderligt underbart. Tyvärr missade jag paradnummret men jag anar att det var magi. Slutligen tackade gårdagen för sig, min fjärde festivaldag men egentligen festival-festivalens första dag för sig med Mando och aldrig har väl mina knätofsar dansat som då. Kurbitsen lyste ur mitt hjärta och ja, jag är banne mig stoltast av alla över att vara dalkulla. (Tjänade en 50-lapp igår när jag efter övertalan bräkte på ordentligt på klingande dalmål, hade de frågat samma sak under Mando spelningenhade jag inte ens tvekat utan gjort det naturligt) Idag väntar så Lasse, äntligen, som jag väntar, ska suga i mig varje ord. Kent ska jag också försöka orka stanna lvar för att lyssna på och jag bara hoppas, hoppas, hoppas att just min favorit spelas.
Kommentarer
Trackback