När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Vill dra ett täcke över huvudet. När man släcker en ångest väcks en annan. Snart hemgång, väntar på besked. Näsblod i en timme är ett talande tecken kanske men, det är samtidigt något som får vänta. I Stockholm skiner solen, jag vill också. Längtar men fasar inför veckan, hur ska jag finna lust att leva på dagarna när jag bara längtar tills nätterna. Snart fotboll och en viss känsla av att jag kommer sprida ilska finns, taggarna är vassa som en igelkotts men som alltid är jag en mästare på att dölja dem väl tills det inte går längre. Kanske jag borde ryta ifrån oftare, förvåningen var ju stor och ganska skrattretande.

Ett telefonsamtal senare och taggarna är nedvässade.