När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Solen har äntligen tittat fram (tillfälligt?) Umgås med bror och njuter. Han vägleder och jag lyssnar. Inte enklare än så. Nu brukar de röda myrorna bitas och vattnet blivit beprövat. Kanske en hugorm eller två. Blommorna plockade och midsommarkrans bunden. Känner mig kvävd. Det är som om insidan kliar. Att jag aldrig lär mig, men kanske det är så det är, vissa saker går inte att lära utan måste genomlevas. I Stockholm skiner solen och himlen är blå, kanske vi skulle gjort som det fanns planer på; att bryta upp och åka iväg. Säg hav, säg skärgård och jag kommer springandes, och ja, det är redan sagt men uppenbarligen sviktar modet.

En intensviv vecka med för lite sömn. Fredag. Förra lördagen var den bästa. Massa umgänge men mest trötthet. Nästa vecka blir det motsatta fast ändå inte; massa umgänge och pigghet; måste klara av hela dagarna och nätterna. Sömn blir något för framtiden, nu vill jag njuta igen. Storebror hjälper. Jag vet preis som då att han har rätt.