Till dig sis; den bästa av vänner.
Hon har gått nu.
Och ja, det smärtar som aldrig förut. Att inte kunna krama om sin bästa vän en sista gång på okänd tid är vidrigt, som om en bit av mig dras loss, sakta sakta. Men, det är så här det är nu, jag njuter istället av att jag fått chansen att lära känna henne, att jag får chensen och möjligheten att titulera henne för min bästa vän. Tänk, för ett år sedan visste vi inte om varandras existens, idag kan jag inte leva utan henne. Det är därför det gör så ont, ont ända in i själen att våra spontanbesök blir till minnen blott, att jag inte vet när vi ses igen. Måste komma ihåg att när tåget väl rullar iväg för att mötas igen så ska tahiti vara nedpackat. Vi möttes där, på bygget i våra hjälmar och den häftiga mattan under våra fötter, kanske det blixtrade till på en gång, eller kanske var det någon dag efter, vad jag vet är att jag alltid kommer minnas den där dagen, den dagen då Clara snubblade in i mitt liv och ja, hon ska stannar där. Vår vänskap är djupare än så, inga mil hindrar oss från att vara "sis", det är vi i stormen, det är vi i glädjen och det är vi som är Clara och Emma.
Linslusen. Att avguda.
(Ok då Clara, förlåt för bilderna, men jag bara måste, måste som i att måste skratta åt allt galet vi gjort, alla stunder tillsammans och alla långa välbehövliga samtal, ingen annan vet det du vet.)
Vänskap är mer värt än något annat.
Och ja, det smärtar som aldrig förut. Att inte kunna krama om sin bästa vän en sista gång på okänd tid är vidrigt, som om en bit av mig dras loss, sakta sakta. Men, det är så här det är nu, jag njuter istället av att jag fått chansen att lära känna henne, att jag får chensen och möjligheten att titulera henne för min bästa vän. Tänk, för ett år sedan visste vi inte om varandras existens, idag kan jag inte leva utan henne. Det är därför det gör så ont, ont ända in i själen att våra spontanbesök blir till minnen blott, att jag inte vet när vi ses igen. Måste komma ihåg att när tåget väl rullar iväg för att mötas igen så ska tahiti vara nedpackat. Vi möttes där, på bygget i våra hjälmar och den häftiga mattan under våra fötter, kanske det blixtrade till på en gång, eller kanske var det någon dag efter, vad jag vet är att jag alltid kommer minnas den där dagen, den dagen då Clara snubblade in i mitt liv och ja, hon ska stannar där. Vår vänskap är djupare än så, inga mil hindrar oss från att vara "sis", det är vi i stormen, det är vi i glädjen och det är vi som är Clara och Emma.
Linslusen. Att avguda.
(Ok då Clara, förlåt för bilderna, men jag bara måste, måste som i att måste skratta åt allt galet vi gjort, alla stunder tillsammans och alla långa välbehövliga samtal, ingen annan vet det du vet.)
Vänskap är mer värt än något annat.
Kommentarer
Postat av: Alexander
Men du ska väl ner till sköna västkusten och besöka alla underbara människor ;). åh varför fick inte jag något fotokollage när jag flytta??
Postat av: Majsa
ååh jag blir rörd av att läsa ditt inlägg Emma! Jag har varit i din (exakta) situation :) Men som sagt, kom till gbg fö faaan!!
Postat av: JS
Gillar den tjuriga ungen i östersunds-bilen :)
Postat av: Emma.
Alex; jag vågade helt enkelt inte (skulle väl bli kommentarer till tsen här på bloggen då med tanke på vilken uppståndelse mina kort på dig verkar skapa;))
Postat av: A
Nä det är ju klart tänkte inte på det. Din blogg skulle förmodligen krasha på grund av all trafik och alla kommentarer. Fan att man är så populär. Vilken förbannelse.
Trackback