När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Och det gick en halvminut sen ringde telefonen. Får väl förklara mig. Nej, det där inlägget för tio blotta minuter sedan var inte menat som det kanske kunde tolkas. Där rör vi frågan igen, tolkning/avkodning/kodning. Finner mig själv göra samma sak och mitt solskens humör som egentligen hägrar idag får sig en törn. Kollar i kalendern och får det att nästan stämma. Men kanske inte. Eller kanske. Avkodar det som jag vill men ändå inte, jag misstolkar och retar upp mig på små saker som egentligen inte betyder något alls har jag lärt mig. De små sakerna, ett ord för mycket eller ett ord för lite. Fokucerar på det jag fick höra igår, suger i mig av gammla minnen, ser fram emot tåget från Uppsala som rullar in vid 16.30. Men, ändå, jag blir fundersam, lite glad lite ledsen men mest likgiltig och likgiltighet är det värsta av det sämsta. Ironiskt verkar det som om allt nästan rör samma sak, som om alla vägar leder åt samma håll, vilken röra, vilket trassel. Och allt vore bra om det inte vore som det kanske är. Konstigt, Updaten som var meningen att förenkla och avleda egentolkning skapar nog ännu mer förvirring. Rätt kul egentligen. Svart eller grön bikini?