På fjället 4.
Solen strålar. Vi har tillbringat förmiddagen i solskenet med boken i knät. Den är nästan för lättläst, mitt sug efter att läsa är tillbaka, synen sviktar och jag ska ta tag i det, snart. Sista dagen idag, det är lite vedmod men också lite hemlängtan i kroppen, för första gången på länge längtar jag hem som i hemma på riktigt. Försöker fånga stämmningen här på bild men tror jag misslyckas, inget slår upplevelsen. Man har liksom tappat kontrollen här, blivit avskärmad fast ändå inte från verkligheten utanför. Jag fortsätter att förundras av fjällen, av naturen och färgerna, sammlar på intryck och stunder. Igår upplevde jag snö i juli. En märklig men underbar händelse. Förövrigt; orienterare är ett lustigt folkslag; de gillar strapatser som många andra aldrig ens under pistolhot skulle utsätta sig för. Jag kan konstatera nu när de andra börjat packa att vad som gjort dagarna så speciella här är det som ligger i luften och entusiasmen är, faktiskt, smittande.
När man trippar omkring i Lindvallen är scenerna som tagna från vilken släktträff som helst. Vissa kramar om varandra, andra ser en smula avvaktande ut inför åsynen av konkurrenterna. O-ringen blev en helt annan upplevelse än jag anade, inte sämre och inte bättre utan bara annorlunda, annoslunda och oerhört speciell. 