Mot fjället.



Frågan är om himlen är lika krispitg blå nu?

Känns fortfarande som julafton i kroppen, det pirrar i maggropen, jag ska återvända.  Sista resan hem kommer alltid vara klar. Klar i minnet, de långa timmarna och funderingarna på bussen med Kent i öronen, den lila burtontröjan och de svarta jeansen på. Busschauffören som frågade om jag ville ha en påse extra. Som att åka genom tiden, från vinterlandskapet i april till vårkänslorna i staden. Ett halvår av mitt liv. Upplevelser och stunder. Kanske de roligaste, konstigaste och galnaste månaderna någonsin.

O-ringen i en vecka, jobb i en vecka. Marknadsförande. Fjällen på sommartid. Fjälluft. Kommer bli precis vad jag behöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback