När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det bränner till inom mig, snubblar som på taggtråd, ilskan och alltet brusar. Genomskinligt och förnedrande. Fånigt och patetiskt. Inte enklare än så tydligen. Pinsamt och onödigt. Tydligt men ändå så undvikande. Och jag då, inte så mycket bättre men ändå bra, dra ett täcke över huvudet och glöm.

Men, det finns annat som gör att mungiporna rycker, sms och besked om bokad biljett, samtal från västkusten.