När livet stannar.
Jag tar en paus från världen.
Jag tar en paus från bloggen.
Jag tar en paus för att inte ångra mina ord, inte ångra att jag skriver för mycket om det som jag lever mitt i, det som nu händer i min verklighet. Från ett steg i livet till ett annat. Hellre förlora en minut av livet än livet på en minut. Jag sluter mig innåt och ska bygga på det som rasat med vännerna till hantlangare. Ett skyddsnät av vänner som möter mig när livet faller, när livet stannar.
När jag nu tar min paus från alltet. När jag nu packar ihop livet. När jag nu måste se till att plåstra om mig själv passar jag på att uppmärksamma två bloggar som är speciella för mig, de ingår inte i min dagliga ritual men ändå glömmer jag inte av dem, de är värda att läsa, de är värda uppmärksamhet;
Emil, eller JD som jag känner honom som bäst, fann min blogg i bloggosfären.Genom att JD fann min blogg fann jag hans som nu gått vidare och blivit till en annan sorts blogg men, JD är värd att uppmärksammas för han funderar på det stora och lilla, vardag och fest. Om jag kännde JD på riktigt tror jag att vi hade varit nära vänner men, i dagens verklighet är vi vänner genom bloggen och det tycker jag är ganska märkligt fantastisk.
Clara lägger pussel precis som jag, den största skillnaden är att hennes bitar verkar passa. Clara fann jag med en hård plasthatt på huvudet den där dagen på bygget i början av hösten. Det var en solig dag och sedan dess har Clara fortsatt sprida solsken i mitt liv och nu även genom det skrivna ordet på hennes nya blogg. Clara är precis så som jag önskar att jag var. Hon sprudlar av liv, pratar göteborska och skrattar mycket, hennes blogg har ett djup och glimten i ögat.
När livet börjar igen, ses vi. För livet har en förunderlig förmåga att läka sig självt, jag måste bara låta det den tid som behövs och tro på att det går att fortsätta vandra även i nya fotspår, nya steg, nya banor.
När livet kommer åter.
Jag kommer känna en saknad nu när du försvinner och jag hoppas att du en dag kommer tillbaka. Men jag förstår att du tar en paus, jag har själv så många gånger funderat på att sluta helt men istället har det blivit så att jag har flyttat mellan olika bloggar. Jag känner att jag någonstans svek er trogna läsare/vänner när jag bytte från JD till Emil men det var ett nödvändigt steg för mig att ta, nu har jag ganska nyligen skrivit ett inlägg som JD och jag har ett par till på gång - sådana som bara JD kan skriva, inte Emil - men det blir för sällan.
Jag skulle ha varit otroligt glad över att ha dig som vän även i verkliga livet, du verkar vara en sådan tjej som jag skulle kunna öppna mig för, en sådan tjej som skulle bli en av mina "riktiga vänner", inte bara en vän som fanns där ibland. Du skulle ha varit en av dem som jag tror skulle ta steg i samma riktning som mig genom livet, inte en som skulle ta steg i motsatt riktning så vi skulle glömma varandra tillslut.
Nu ser inte verkligheten ut så men du har ändå fått en plats i mitt hjärta. För om man skriver på ett sätt som påverkar och berör, om man skriver inlägg som -en lång tid efter att de blev lästa- fortfarande finns kvar i mitt huvud, då förtjänar man en plats i mitt hjärta.
Emma, jag hoppas att du mår bra och att jag åter får följa dina steg i livet en vacker dag. Fram till dess får jag nöja mig med att fundera på vad du har för dig och att beröras av dina gamla inlägg i bloggvärlden.
/JD
Förstår verkligen vad du menar. Det är därför min blogg blir lite tom vissa dagar. För att jag inte vill skriva saker som jag sen ångrar. Kom tillbaka när du känner för det och lämna då gärna ett mess hos mig så kommer jag åter och läser hos dig!
Emma! Inte visste jag att du var så snäll! Eller nu ljuger jag, det visste jag visst. Det värmer ska du veta, värmer precis när det behövs. För övrigt har ja pluggat ungefär 15 minuter idag. Perfekt dagen innan tentan! Kan bara inte koncentrera mig. Nu får det gå som det går. Saknar dig, längtar till helgen. Puss o kram
Hoppas blogg-lusten kommer åter! Vi ses i skolen =)