När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Vi är tillbaka från fjälltoppen. Det lider mot jul. Dan före, dan före, dopparedagen. Vi hade det bra där uppe, väldigt bra till och med. Lite klarare luft lite klarare tankar lite beslut. Knät smärtar. Det känns så ironiskt, att just nu när allt börjar plana ut så händer det nått nytt, kryckor är jobbigt, värktabletter hamnar på fel ledd. Alla julklappar är inköpta och glöggmissbruket har skjutit i höjden men ändå är inte den där riktiga julkänslan där, kanske är det medverkan i en julkonsert som saknas. Kanske inte, kanske det är vuxenpoäng att inte ha glimmande ögon längre, de ögonen ersätts av en enorm glöggtörst. Enorm.