När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Huvudet har ett eget disco. Det spränger och dunkar. Förbannar mig själv. Förbannar den där allergin. Tänk, aldrig förr har det stört mig så mycket som just exakt nu. Jag vill också kunna vara närvarande när några av de finaste äter kräftor, jag vill också kunna ha kul trots katter. Det måste vara något av de värsta straff man kan ge någon, att vara allergiker. Annars brukar jag inte bry mig, det är ju faktiskt som det är men nu, nu funderar jag på att ta en vända vid Apoteket proppa mig full av vitt och faktiskt åtmindstonde kunna vara i samma rum som kräftorna och dess slukare.