När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Trasslat in mig rejält. Hela natten har gått åt till att drömma om garnnystan och kanske är det så som det är. Påminner mig om att garnnystan har en början och ett slut. Kanske det här är början på början eller början på slutet eller kanske rent av slutet av slutet. Just ätit det godaste på länge, kanske är det för att jag har sällskap eller kanske för att jag slipper komma på idéerna. Tror jag är en av dom, en av dom som flyr ensamheten när tillfälle ges men flyr till den ännu oftare. Ensam är stark, fast ja, tillsammans är man lite starkare kanske eventuellt, möjligtvis. Har just dragit historien om nyheten,nog är det så att vissa saker rostar aldrig. Sommaren för sju år sedan. Tidningsurklippen. Hård som stål. Bräcklig som ett asplöv. Hjärta hårt som snö. Snart jobb. Söndag är jobbdagar i mitt liv. Ska banda stan, banda som i  markera ut banan som de ska vandra imorgon.