När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Nedför fjället

Vasaloppet och slut på sportlovsveckan. Städning av fjällstugan och hemfärd. Traditioner ska inte brytas men ändå blev vi tvugna. Alla sportlov sedan början av 90-talet har spenderats med skidor på under dagen och pulkaåkning på kvällen i mörkret med mulade sprudlande ansikten. Idag saknar jag det mer än igår. Vasaloppet ska ses med dammsugarljud som störningsmoment och en värme varmare än solen bara för att den sista veden ska spraka i kaminen. Min underställsvecka kryddat med solfräknar och mycket lassange kommer alltid vara underbarast. Sportlov precis som det ska vara.

Tyvärr har jag haft mitt livs sista sportlov redan men minnena från min barndoms sportlov lever kvar. De tillbringades i mormor morfars stuga i Vemdalen. Slalom, pulkaåkning och längdskidåkning hela dagarna och god sömn hela nätterna. Varje morgon vaknade jag av röster från köket och när jag klev upp så stod tekopparna på bordet och brödet ploppade upp ur brödrosten. Första söndagen i mars satt alla framför tv:n och kollade på vasaloppet och just därför känns det extra trist att sitta och se det själv i Sundsvall idag. Fina minnen som jag hoppas att jag en dag får uppleva igen - då är det mina barn som ska vakna till rösterna utanför sovrummet i stugan till ljuset av solen som tränger genom snön utanför fönstret.

Kram!