När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Imorgon inleder jag min sista dag på SM för att sedan göra min egen tävlan. Det är final imorgon, inte bara för mig utan även för Melodifestivalen 2008. Det har gått 18 år sedan det  första starka minnet, Carola och den där låten som borde ha vunnit. Ikväll betyder texten plötsligt nått helt annat än tidigare och jag förundras över hur jag påverkas trots att jag trodde att jag hade bestämt mig för att det inte skulle få bli så. Skyller på polotröjan. Sen den där kvällen för 18 år sedan har jag velat sitta i orkestern bakom, att den inte längre existerar bryr jag mig inte om, jag vill ledas av Berglund och ha mitt silver i handen. SM har varit toppen; mitt i ett äventyr, liksom.