När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det är så typiskt. När jag planerar blir det, det motsatta. Men, dagen har rullat på och Stinas besök var dagens höjdpunkt. Hunnit med det jag tänkt mig. Vad som gick fel i planeringen; berg-och dalbanan är påväg att spåra ur. Hurmörsvängningarna är gigantiska och huvudvärken därefter. Jag orkar inte, vill inte och borde inte tänka mer. Men jag tänker, jag funderar och jag reagerar. Jag resonerar och ilsknar till, blir arg på mig själv för att jag gör vad jag gör om och om igen. Ur funktion.