Eftertanke.
Förmår mig inte att duscha, schamponera håret och klä mig. Allt tar emot. Det lilla blir betydelselöst i det stora, det stora blir betydelselöst i det lilla. Jag vänder ord, jag skriver ut dubbelsidigt -allting får en dubbel betydelse som är betydelselös eller betydelsefull. Jag känner mig som en rumpnisse, jag frågar mig "varför blev det på detta viset?".
Helgens planer är inställda, istället ska jag gräva där jag står, nästan. Jag ska åka tåg och komma åter. Solstrålarna kommer nå mig, idag ska jag skratta med dom andra, måste ta vara på stunden för man vet inte när det tar slut. Inte bara drömma utan uppleva. Ta för sig av livet medans det levs. Jag strukturerar för kommande tid, var sak i sin mapp med sin alldeles egna gula lapp, om jag skulle packetera mig själv i en av dessa mappar och märka dem skulle rubriken vara enkel och kursiv; "frusen".
Helgens planer är inställda, istället ska jag gräva där jag står, nästan. Jag ska åka tåg och komma åter. Solstrålarna kommer nå mig, idag ska jag skratta med dom andra, måste ta vara på stunden för man vet inte när det tar slut. Inte bara drömma utan uppleva. Ta för sig av livet medans det levs. Jag strukturerar för kommande tid, var sak i sin mapp med sin alldeles egna gula lapp, om jag skulle packetera mig själv i en av dessa mappar och märka dem skulle rubriken vara enkel och kursiv; "frusen".
Kommentarer
Trackback