Den gammla vägen mot stunder då tankarna försvinner.

Sömnlös natt. Trött dag. Borde redan hunnit längre, men orken finns inte, viljan är som bortblåst. Att inte dra förhastade slutsatser, att fortsätta tro utan tvivel. Den gammla vännen, fienden, fick stambesök under de sömnlösa nattsvarta timmarna. Jag lovar mig själv att idag ska jag inte. Jag ska inte låta de dumma tankarna ta över utan fortsätta vädja till förnuftet. Två fingrar, en toalettstol, så är man där igen, faller när sömmarna brister precis som de sa. Jag hatar att ha fel, jag vill tro på det goda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback