När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Den näst sista intervjun är omöjlig att lyssna på. Från att känna kontroll till det motsatta. Om en vecka ska denna uppsats vara inlämnad i sin slutgiltiga version, i fredags tvivlade jag inte men nu tvivlar jag mycket. Ska göra ett försök till med lyssningen men det ser brusigt ut. Jag behöver min ljudfanatiker på alla vis; inte bara som en del av vardagen utan som den ständiga stöttepelaren. Det är en konstig tid just nu, jag bara väntar; väntar på beskeden i flertal och mitt annars så positiva jag har tagit semester.