När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Någon har pissat på porten. Jag klev i pölen. Bra början. Efter en galet sömnlös natt så finns det ingen återvändo idag måste jag skriva hemtentan, jag har tre dagar mindre på mig än dom andra och just nu känns dom där tre dagarna jätte långa. Jag kan inte det här. Etik och moral är inte min grej. Jag är inte moral och defenitivt inte etik. Emma ringde och berättade att hon scannat in uråldriga bilder från bättre tider; tider då dagen styrdes av oss tre. Jag var den mörkhyade, jag som kanske egetligen är blekast av alla. Jag saknar er; el ajó och Lotta, hur kom det sig att vi hamnade så långt ifrån varandra?