När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Vet inte hur men, jag lyckades ta mig till föreläsningen och var där alldeles för tidigt dessutom. Druckit några liter vatten och börjar känna mig likt en flodhäst men det hjälper tydligen inte. Någon har knaprat kexchoklad med mina tänder och torrheten är total.  Förövrigt påminndes jag ännu en gång igår om varför jag tackar ja till projekt konstant; att träffa människor jag inte visste existerade och skratta tillsammans. Gårkvällen var värd kexchokladkänslan. Kanske jag var lite för fnittrande mot vissa men det bjuder jag på och önskar att få en omgång tillbaka.