När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

I magasin för den äldre generationen finns alltid krönikan med. "Vad jag önskat jag vetat vid 25". Krönikorna får mig att stanna till i bläddrandet, funderar och funderar ännu lite mer, tänker att jag har många år kvar. Förra veckan i väntan på bättre tider fann jag en ny variant. "Vad jag önskat att jag vetat vid 20". Jag insåg att jag passerat stadiet och att kunskapen lägger sig på hög, vetskapen om att saker och ting inte alltid blir som man önskar men, kan bli rätt bra ändå.

Jag önskar att jag vid 20 hade vetat att livet är tungt, bäcksvart och alldeles underbart. Att oavsett hur djupt fallet är så har livet en förunderlig förmåga att läka sig självt. Ärren kvartsår som en påminnelse men, det slutar faktiskt göra ont. Det är bättre att visa sina sönderskrubbade knän istället för att bygga upp en falsk fasad. Vad som är viktigt är insidan, vad som är viktigast är att göra alla val utifrån sig själv -ingen annan kan välja vad jag ska göra. Att ta vara på stunden, inte leva så många år i förväg utan leva i nuet. Att inte springa genom livet utan stanna upp och andas. Att våga hoppa utan fallskärm, låta andra fånga mig i fallet.

Vänskap är en tvåvägskommunikation, ge energi till det som ger energi tillbaka. Vänner kommer och går, var lyhörd och knyt kontakter för kontakter är möjligheter. Minns det som var bra och lär dig av det dåliga. Tänk före lagom mycket. Våga ringa det där samtalet, våga riva murar och visa känslor. Att göra fel är att ibland göra rätt. Vi gör fel men, är aldrig fel. Livet är fullt av omvägar och sidospår och att våga gå på nya stigar kan leda till nya vägar. Att bryta mönster. Sträck på ryggen och ta plats, ingen kommer ge dig plats utan plats armbågar du dig fram till. Om du vill ha uppmärksamhet se till att väcka uppmärksamhet. Våga ta chanser och marknadsför dig själv, spring ditt eget lopp och vinn seger efter seger. Vad du är, är alltid viktigare än vad du gör.

Kärlek gör ont. Alldeles för ont men, ger mer. Ger merskak på livet. Att våga ta chansen och trampa på tår. Stick dig på rosentaggar och gråt, kärlek är värd all smärta. Förlorad kärlek är inte bortkastade år utan år av lycka då. Antingen växer man samman eller blir nya grenar på trädet. Ge av dig själv men ge inte allt. Tappa inte fotfästet i jaget. Vänskap är viktigast. Förlåt dig själv för det som varit och säg förlåt till andra. Vi har rätt att inte vara som vi en gång var. Vi har rätt att förändras och utvecklas.

Livet kan ta slut. Slutet går snabbt. Det här är inte genrep utan själva föreställningen. Livet är en balansgång. Berätta vad du känner, visa vad du känner och agera som om varje dag vore den sista. Livet är fullt av gropar, vissa bottenlösa. När livet stannar måste någon trycka på play igen. Livet är föränderligt och resan måste gå vidare trots att passagerare saknas. Livet är allt annat än rättvist, ta vara på det du fått, dina talanger och förmågor. Våga sjunga med brusten röst och skratta åt sorgen. Mörka moln trängs undan av små stålar av ljus. Hur vi har det beror helt och hållet på hur vi hanterar det som händer oss. Motgång kan vara trappsteg till framgång. Att leva är att välja, att inte välja är också ett val.

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart. Jag är den viktigaste personen i mitt liv.