När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Beskedet som var tänkt att vara befriande och skönt bryr mig inte ens, "du har bra läkkött" var inte heller särskilt kul. Jag vet vad jag har och inte är det bra läkkött. Det är metaforiskt så det blir komiskt. Det kliar inombords. Organiserar andras tid och tänker över min egen. Storebror är påväg och just nu är det allt jag behöver. Mitt eget kött och blod förklädd till den allra bästa av vänner. Sedan Clara för ventilation innan jag ska plåga mig själv med Sunes jul vilket inte alls borde vara plågsamt men nu är det så, gör så ont att skratta. Ännu mer komiskt är att det är 11-13 igen och jag kan bara hoppas på att dessa datum uteblir i maj, för som det verkar är dessa dagar inte rätt.