När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Galet. Jag som trodde att idag skulle vara startskottet för allt bra. Jädra Tisken. Jädra kärringar som lyckats glömma informera mig om läget efter. Ska sluta längta efter händelser och inplanerade skeenden. Det verkar som om jag får fortsätta gömma mig för världen, jag skämms och skrämms av att det aldrig kan bli bra. Blir så trött. Förra fredagen spenderades på akuten, nu är jag åtmindstonde hemma vilket i och för sig är en förbättring men, vill att det ska vara som vanligt. Vill kunna gå utan att vagga och sitta utan att ha min prinsesskudde i högsta hugg. Alla svordommar jag kan på svenska, engelska och spanska har jag spytt ur mig, kanske tur i oturen att jag inte kan fler språk. Telefonsamtalen är vad som gör min dag, eller snarare de (den)  på andra sidan linjen.