När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Jobbar fast jag inte får; planerar nästa veckas resor. Pratar med Henrik och han menar att mina nuvarande bravader är precis vad man vill läsa om på blogg. Inte. Jag kan bara konstatera att kirurgtejp är fenomenal till det mesta. Att slangar gör ont. Att stygn kliar. Att inte kunna klä sig själv är förnedrande. Att höra Henrik säga "jag är jätte lycklig" är galet uppiggande. Jag har tråkigt, jag tappar ord och jag vill ut i solen. Men jag kan ändå instämma med Henrik fast, med vissa korrigerigar; det kan bara bli bättre nu.