Ett finger i luften (en bild säger mer än tusen ord)
Måste sluta ta ut min ilska på andra. Blir så besviken gång på gång. Trodde det var ett lätt ingrepp men det verkar vara det motsatta. Om jag har tur slipper jag omläggning/bandage om en månad. Just nu känns 31 jäkla dagar som 31 dagar för mycket. Jag orkar inte. Med min vanliga tur innebär väl detta att allt annat också faller efter. Min optimism igår har övergått och nu gnäller jag, det gör ont än och det hjälper inte ens att svära över fanskapet. Minst en månad, "vi ska mäta hur djupt det är". Ett hål in i vävnaden; fyra centimeter långt och med än så länge inte uppmätt djup gör jävligt ont. Vadå läka innifrån? Kommer få gå runt i thigts tills detta är klart, jeans är bannlyst och det enda jag tänker på är jeans; jeans och t-shirt. I övrigt är morfar 1:s tillstånd mer än kritiskt och morfar 2:s tillstånd på väg att bli detsamma medans storebror bara blir sämre och sämre. Vilken jävla vår. Svär gör jag också.
Ja...
Malin kommer snart, gudars så jag längtar efter socialt umgänge. Kanske lördagen blir bra ändå trots allt det där andra helvetet. Fattar väl vad dom menar men hur ska jag stå ut?
Ja...
Malin kommer snart, gudars så jag längtar efter socialt umgänge. Kanske lördagen blir bra ändå trots allt det där andra helvetet. Fattar väl vad dom menar men hur ska jag stå ut?
Kommentarer
Postat av: Anonym
klockren bild, fattar att de är drygt men kan bara bli bättre emms!!!
kramar helena
Trackback