När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Cyklade i diset och rensade tankarna. Cyklade förbi replokalen och andades, fick ny luft och lite pepp. Jag behövde känna att det finns någon som tror på mig, som stöttar mig när jag tvivlar och som kan skratta åt mig när jag mår något som är placerat mellan förtvivlan och glädje. Konstigt det där, hur jaget reagerar på bra stunder som kommer i flock. Efter svettiga salta kramar och några trummvirvlar hoppade jag upp på cykeln, styrde hemmåt och möts av ett troll i spegeln, ett trött troll som känner sig lugnad.