När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Konstigt det där, att så fort jag kliver av tåget där "hemma" blir det en runda över stans kullerstenar och med några påsar i händerna styr vi sedan hem mot bergets topp. Har hunnit pusta ut, ta det lugnt och bara vara. Repeterat en helkväll för att dagen därpå inte längre repa utan köra på allvar. Publiken var stor och medelåldern hög, löständerna många och applåderna flest. Dessförinnan hade jag både hunnit baka, pluggat och pratat om våren. Ibland behövs tankarna ventileras innan man förstår att de är riktiga. Tror jag har en spännande vår framför mig. Helgen som jag trodde skulle vara lite längre än de andra har gått fort och idag är det massvis som står på listan att genomföra innan det ringer på dörren. Längtar.

Fest på regementet och nya ansikten i varje vrå. En trevlig och lagomt sen kväll. Inser att jag måste åka till Göteborg och det snart, göteborskan på festen gjorde att tankarna vandrade till både vänner och hav. Tacksamhet känns som ledordet för gårkvällen, för tacksam, så oerhört tacksam är jag över att jag får kalla Clara och Elias mina vänner. Dessutom är jag tacksam över att musiken fortfarande får plats i mitt liv trots att bortproritering på de flesta plan råder.