När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Måndagar borde hoppas över, i alla fall denna måndag. Vaknade med Bengt Magnussons rossel som sällskap och inte har det blvit bättre trots att jag har gjort alla röstövningar jag har i bagaget, måste nog tvingas inse att det inte blir något talande imorgon, har jag tur får jag skjuta upp talet tills veckan därpå. Fast egentligen borde jag hålla talet, för då kan jag inte bli ebskylld för att ha för pipig röst, snarare för pipig andning för piper det gör det -konstant. Borde ta en tur till akuten och få mig en dos adrenalin, går det inte över om någon timme gör jag nog ett besök, tänk hur världsvan jag blivit vad gäller pipande lungor och tryck över bröstet, vilket kanske inte alls är någon god egenskap, för aj så det trycker. Idag kommer delar av familjen norrut, storebror till sjukhuset som vanligt, kanske är det just därför jag drar mig för att åka in, vill inte mötas där. Nu väntar Lugnet och några timmars föreläsning innan vi åker mot grannstaden för möte och intervjuer sedan ska denna VD:S utlåtanden analyseras och printas ned i nya former. En lång måndag.