När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det bara snurrar, massor som ska göras och tankarna flyger runt. Igår hade jag läget under kontroll, idag är läget det motsatta. Bättre var det förr, när det enda bekymmret var om jag skulle välja ännu en helg med Palle kuling som sällskap eller om jag skulle vara lika modig som storebror och välja Tom&Jerry.  Fegade ur vecka efter vecka.

Kanske oroar jag mig i onödan, men det är en jobbig onödig oro. Dessutom som om inte projektoro var nog, jag skämms över försummade kontakter, för att lindra samvetet massproducerar jag mail till alla hörn, för det är ju så att även om allt är perfekt är det inte fullkommligt om man inte har sina vänner med sig, men jag tror och hoppas att de hänger kvar lika väl som jag. För detta har jag insett perfekt det är vad det är just nu, egentligen varit ganska länge men plötsligt insåg jag att allt är så som jag önskar att det ska vara och jag ler åt hela världen trots feberyra.