När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det är något konstigt med mig och måndagar, för jag vet inte vilken i ordningen har jag Björn Borg som sällskap, har ett pannband av värk runt knoppen. Det spränger, smärtar och ömmar, ljuset är ljust och illamåendet gigantiskt. Men, dagen har varit bra, till och med väldigt bra. Det som inte är under kontroll idag blir det imorgon. Trodde att dagen skulle sluta annorlunda, trodde, ja jag hoppas än, att tåget skulle gå norrut. Imorgon måste talet tränas in men just nu finns inte tiden, jag har en stund över nu men, trots glasögon på min näsa är texten suddig. Jag behöver dig här som sköter om jaget mig. Klumpen i halsen blir mindre, nu måste jag inte sävlja lika mycket för att klara av dagen, men på kvällen växer klumpen och tenderar att ta överhand, lustigt jag minns ju nästan inte varför den överhuvudtaget uppkom. Jag längtar tills söndag, då ska vi i par i tvåtal titta på film och skratta åt hur en 50-års fest kan gå till med dansbandsmusik som underhållning, men innan dess ska Helena och jag ha en fredagskväll tillsammans i hennes stad med havsbris i håret. Jag kommer att ha konstant kramp i skrattmusklerna, tror att Helena kan få klumpen att minska ytterligare.