När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Irriterande. Eftersom jag bor ensam på min våning i det gula huset, bara min lägenhet existerar på plan ett, återfinns även mitt namn överst på listan på porten. Jag undrar om familjen ovanför får lika många "öppnings samtal" som jag får varje dag, klockan är inte ens lunch men redan har fler än en hands fingrar. Det mest irriterande i alltet är att denna kod som de där ute i kylan slår in kopplas till min mobil och varje gång den ringer kastar jag mig med förtjusning över den för att sedan kallduschas. Jag släppte just in Radiotjänst, men bara in i huset, inte in till mig.