När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Traskade i regnet med likadana paraplyer och skrattade ömsom skrek fula ord åt paraplyerna som vände sig i vinden. Jag var en aning sur på att mitt hår levde sitt eget liv och plattångandet nån timme innan var förjäves. Trollet. Väl framme vid målet för vår tur mellan vattenpölarna blev det som alltid uppenbart att det var fler som hade tänkt liksom vi. Trodde inte att en uthyrningsaffär kunde vara så tom. Suckarna ekade från förtvivlade människor som trotsat regnet i suget på att se den där filmen de velat se så länge för att sedan upptäcka att någon annan knyckt den från hyllan. Stackare. Efter några varv stannade vi samtdiigt och sträckte ut armen efter samma film, såg frågande på avarndra och generade ruskade vi båda på huvudet. Vi har inte sett den. Vi har inte sett den filmen man MÅSTE se som de nördar vi är. Fortsatta röda i ansiktet traskade vi fram till kassan innan vi begav oss ut i ovädret igen där jag gjorde den "härliga" upptäckten att mina skor läckte.Några minuter senare och hemma plingade telefonen på uppmärksamhet och S meddelade att hon var kvar i Sverige kvällen lång. Med glädjen bubblandes i strupen ägnades ett tiotal minuter åt att säga hejdå ännu en gång, vem vet n'r vi hörs nästa gång. Glädjen förvandlades till tomhet någonstanns mellan "hej-" och "då". Med mina våta kinder påbörjade vi så filmtittandet och när vi förtod att filmen gick mot sitt slut konstaterade vi att den här måste inhandlas.
Måste. Regnet förvandlades från att ha varit en pina till mys. Regnväder är synonymt med mysväder. Strömmabvrott och ljusorgie. En bra torsdag.

(Film: Walk the line)